I en sal på lasarettet

Jag kommer inte ihåg första gången jag hörde den här låten, bara att jag någongång har hört den för när folk nämner den i både böcker och på tv så vet jag vilken det är dem talar om och nynnar alltid med, och under visans gång så känner jag alltid ett hugg i hjärtat och tänker mig alltid att tänk om det där var jag, eller mitt barn i framtiden.

Av någon anledning när jag blundar och lyssnar på sången så ser jag en film i svartvit, en spelfilm som spelas upp men utan att de rör på läpparna utan sången är liksom bara en bekräftelse på vad det handlar om, och flickan som ligger där i sängen är alltid min mamma.

Är inte det konstigt?

"I en sal på lasarettet
där de vita sängar står
låg en liten bröstsjuk flicka
blek och tärd med lockigt hår.

Allas hjärtan vann den lilla
där hon låg så mild och god.
Bar sin smärta utan klagan
med ett barnsligt tålamod.

Så en dag hon frågar läkarn,
som vid hennes sida stod:
Får jag komma hem till påsken
till min egen lilla mor?

Läkarn svarar då den lilla:
Nej mitt barn, det får du ej,
men till pingsten kan det hända
du får komma hem till mor.

Pingsten kom med gröna björkar
blomsterklädd står mark och äng,
men den lilla sjuka flickan
låg där ständigt i sin säng.

Så på nytt hon frågar läkarn
som vid hennes sida står:
Får jag komma hem till hösten
till min egen lilla mor?

Läkarn svarar ej den lilla,
men strök sakta hennes hår,
och med tårar i sitt öga
vänder han sig om och går.

Nu hon slumrar uti mullen
slumrar sött i snövit skrud.
Från sin tåligt burna längtan
har hon farit upp till Gud"

sedan så hörde jag en version av Tomas Di Leva nyss som fick mig att börja gråta på riktigt, jag hittar inte texten till den, det är samma text förrutom att det är 1-2 verser till på slutet, nåt om att snön faller på hennes grav, det sista som sägs då är

"Flickan fick aldrig komma hem till mor"

Och det var de orden som fick mig att brista,, det som gjorde att klumpen i magen blev ännu större, det fick mig att komma ihåg min barndoms rädsla för döden, och min barndomsrädsla att av någon anledning komma bort från mamma.

När jag var liten var jag rädd för att mamma skulle bli sjuk och dö, den här sången påminner mig om den, kanske därför jag ser henne som flickan när jag lyssnar på sången

blir lite arg på läkaren som bara går

Drag och slit!