Inte riktigt som jag tänkt mig

Var på inträdesprovet idag

det var inte riktigt som jag hade tänkt mig, det var litet och otrrrrrrooooligt nära tunnelbanan.

Men det var inte det som var grejjen,

utan att allt som vi gjorde, det gjordes inte enskilt. 

Hela tiden var de andra sökande i samma rum samtidigt som vi hade en jury på 2 lärare och 3 elever som satt och antecknade, ville se vad de skrev om mig.

Först fick vi delas i 3 och 3, då skulle vi gestalta låten "Stand by me" (darling, darling stand by me...)

det visade vi upp för varandra, kändes konstigt att slängas in i något ssådant det första vi gjorde.

Sedan skulle vi gå runt i rummet i takt med musiken som de spelade upp, samtidigt som vi klappade takten, inte så svårt men det blev svårare för sedan skulle vi gå i heltakt men klappa i halvtakt, och sedan gå i halvtakt och klappa i heltakt, OCH SEN SKULLE VI GÅ BAKLÄNGES Å GÖRA DET!

jag failade lite, eller en del, på baklänges grejjen.

Sedan fick halva gruppen gå ut å vi andra fick stanna kvar då vi sjöng våra sånger, jag sjöng "Hey Jude" ackapella medan de andra sökande människorna tittade på.

jag tyckte jag sjöng rätt okej, men jämfört med de andra? de var folk som kunde musik och hade rytmen i blodet. 

En tjej som var lite små jobbig gick på rytmus.

och sedan inför de andra fick vi även dra vår dikt, jag var den ända som körde "Ja visst gör de ont när knoppar brister" dikten ironiskt, det är jag mycket stolt och glad över.

och så var det intervju, även de med publik.

Då var jag tvungen att nämna Stadsteatern och "Hair".

Det var en väldigt annorlunda inträdesprov, jag hoppas det gick bättre för mig än vad det känns som nu i efterhand.

Nu väntar jag på att klockan ska bli en aning mer för att sedan åka hem till min gamle mentor och lärare Susanne på Farväl-träff med klassen.

Medborgarplatsen, ett helvete att åka till från Tumba.

Känns som att jag tillbringat större delen av dagen tillsammans med kollektivtrafiken

Drag och slit!