Jag har märkt att jag har blivit mer mogen och känslig nu på sista tiden, något som skrämmer mig lite. Jag acepterar redan att jag blir äldre, men hade hoppats att det bara skulle vara utåt, inte i själva "sinnet". Tommy brukar säga att jag har barna sinnet kvar, jag gillar när han säger det, men vet bara inte om jag kan hålla med han om det. Lite barnslig och störd är man ju fortfarande, men inte alls som förrut. Känns som att jag inte är lika kul och "påhittig" längre heller, är det för att jag lägger all min energi på att längta? Jag längtar ju så otroligt mycket till ett liv med bara Tommy, ja då menar jag när vi har en egen liten familj å bor i vårt eget hem. Eller beror min såkallade mognad på nåt annat?

Å sen det här med känsligheten, jag har blivit ännu mer känslig när det gäller min känsel, jag måste typ akta mig för vad jag känner på, rätt som det är så har jag kommit mot ett föremål som känns äcklig och obehaglig, känslan går bara bort om jag biter där som föremålet kom. Jag har alltid ogillat vissa saker hur de känns, men jag kommer inte ihåg om de varit så här mycket, eller så var jag kanske inte lika nyfiken på att känna på allt som jag är nu. Låter som ett barn xD