Igenkännings komik som likt förbannat kallas ironi

När läkarna sätter en tid men blir ca 20 min sena och de undrar om det var okej och om man väntat länge, och man alltid svarar med ett leende att det gjorde ingenting fast man egentligen vill strypa människan och skrika att på den tiden hade man hunnit skita 5 gånger med en seg förstoppning, sjukhus personal som tror det är kul att sitta 40 min i ett jävligt deprimerande väntrum med rå köttfärs stinkande människor

Håll dig undan från knarket

Du kan bli en zombie!!!

När man ska sova

Ligger här i min säng, har precis stängt av datan och nu väntar jag på att bli trött, utanför på gården hör jag att fulla vårby gårdare har kommit hem och de sjunger så högt de kan Ebba Gröns "Die mauer", helt jävla äckligt underbart!!! Jag ligger och ler för mig själv och jag känner bara hur bra allting känns, livet ler mot mig vänligt och inte hånfullt som det oftast känns. Jag är fan lycklig

Den här dagen började faktist väldigt tråkigt och deprimerande, 

Ledsen och besviken över att inte ha något att göra, ingen att träffa och att TV just då var min ända vän,

det var äckligt varmt så jag gick inte världens längsta runda med Casper, bara en 2 gårdars runda så han fick kissa av sig å springa lite,

Men senare så blev jag lite gladare, när mamma var hemma och vi pratade lite mer om min framtid, hon tyckte såklart att jag hade en negativ inställning till allt för jag bara sa en massa låga löner och så.

Men det fick mig ändå att fundera mer, mitt kall kanske ändå är undervisning? 

Mamma sa att man kan vara fritids pedagog och ha inriktning drama, det vore ju okså nåt, det är grundskolan och så. Känns som att gymnasium är för "svårt" för mig, jag vill nog ha barnen när de är mera barn.

så nu när det blivit mera kväll och kallare (skönare) så fick jag liksom livsglädjen tillbaka, jag satte på Caspers koppel och gick ut och log faktist stort för mig själv samtidigt som jag andades in den sköna sommar luften, jag älskar att jag nu kan gå runt i shorts och linne utomhus. Och när jag gick där så kände jag mig faktist skit snygg! jag tänkte att alla som såg på mig ville bara ta mig, älskar att känna mig attraktiv och typ nästan sexig. Jag gick där och levde och kände mig vacker, det är inte varje dag det händer, men idag så gjorde de det, och det var underbart!

På vägen träffade jag på en jätte rar och snäll kvinna som hade 2 st söta hundar på 12 år, vi började prata hundar och slog följe på vägen, det var jätte mysigt. Kom på mig själv att jag aldrig frågade om hennes hundars namn, och inte heller hennes eget för den delen.

Men som sagt, det var mysigt,

Just nu sittet jag bara och väntar på Tommy, han kommer nog om någon timme eller så,

när han kommer så ska jag le stort mot honom och kyssa honom och säga till honom hur mycket jag älskar honom! och jag ska visa min nya svarta bickini överdel med vita prickar och fråga vad han tycker.

Nästa fredag så springer Andrea och hennes pojkvän Christoffer ut, jag har planerat att gå och kolla, får se om jag får Tommy med mig, han vill ju men om han får jobb så är det viktigare att han tar det och får pengar, sen senare ska vi till tanto och fira, ska bli mysigt.

Lördagen nästa dag så är det dags för mig och Tommy att bege oss på bröllop, en vän till hans familj ska gifta sig, kommer bli läskigt för jag känner inte människan, jag blev bara medbjuden ju för jag är Tommys tjej, kommer vara jätte nervös, är nervös nu.

och btw, jag vill ha en mops

Min framtid

Jag vet att mina skådespelar drömmar är över, inte så att de är slut jag har ju dem fortfarande men jag vet att det inte längre finns någon chans för mig, jag känner ju att jhag inte klarar av att komma in i någon teater högskola.

så vad kommer jag bli för något? alltså vad kommer jag ha för jobb.

Jag har funderat på lärar yrket nu, typ antingen Historie lärare eller drama lärare,

är ju intresserad av båda,

ska fundera mera och försöka hitta rätt skola,

jag vill helst inte få en utbildning med en politikisk syn på allt

Förlåt för inlägget innan, det var inte meningen att ni skulle få behöva läsa om hur jag känner och hur jag tänker, hoppas det inte äcklader er eller att ni tog illa vid er av att läsa något sådant, jag har tyvärr ingen inkomst så jag har tyvärr inte råd att betala skadorna jag kan ha orsakat

Jag kan ha tagit ett beslut

Jag ger upp,

Jag tänker inte berätta någon mer för någon om hur jag känner och mår, jag kommer ändå aldrig få rätt svar eller råd, bara jobbiga frågor som sedan slutar med att jag är en idiot och jag kämpar inte utan bara gnäller.

Det känns som att människor bara vill ha det sämre typ,

Varje gång jag berättar om hur jag känner så kommer människor med sina egna problem som ALLTID ska vara de värsta, de brer på om hur dåligt de mår och att jag inte ska klaga.

Så jag tänker inte klaga längre, 

Jag tänker inte berätta för människor om hur ledsen jag är över att jag varje dag lägger ner min tid och ork på att skriva en hel del CV och personliga brev till ingen nytta, jag tänker inte längre säga hur ledsen jag blir av att aldrig få något svar av något arbete efter att ha skickat iväg så många ansökningar.

Jag tänker skita i att berätta hur jävla dålig jag känner mig varje gång någon annan får ett jobb och hur avundsjuk jag blir på människor som vet vad de ska göra av med sitt liv och på människor som har råd med utbildningar som jag vill gå på men vägrar ta lån på.

Jag blir förbannad på människor som säger att jag måste kämpa, för de betyder att de anser att jag bara sitter och rullar tummarna och väntar på underverk,

men det gör jag inte, varje gång någon säger ordet "kämpa" till mig för jag utbrott men det ska jag försöka sluta med, nästa gång det sker så ska jag bara nicka och säga:

- "jaa men kämpa kan man ju göra, skönt att du sa det, hade verkligen ingen aning om det jag börjar nog på en gång"

Pappa säger att jag ska skriva en lista på utbildningar som jag är intresserad av, visst det vore kul om man hade något som man faktist vill,

Jag vill ju bli make up artist, men som sagt, pengarna där är problemmet, jag har inte 70 000.

Jag är skoltrött, har kämpat mig igenom skolan som ett svin! jag får panik av att tänka på att sätta mig i skolbänken igen, jag orkar verkligen inte med det längre, visst det var 1 år sedan sist men jag är klar med skolan känns det som, när jag fick min oförtjänsta student så sa jag adjö till skolan för gott kände jag.

Men varför ska jag klaga och berätta det här egentligen? det finns människor med mycket värre problem, jag är bara en strunt sak, jag ska bara lyssna och säga saker folk vill höra, 

det är ingen idé att säga vad jag känner för det slutar alltid med utbrott från min sida eller att det inte handlar om mig alls utan om människan jag sa det till.

Jag är trött på att känna mig som en värdelös idiot som ingen vill ha (med det tänker jag på jobb)

Jag är trött på att gnälla utan rätt svar, det förresten är väldigt orättvist! Varför ska jag ALLTID komma med rätt svar när jag ALDRIG får det? rätt svar då.

Jag är även trött på svaret:

"Jag vet inte hur jag ska hjälpa dig"

Det får oftast tyst på mig, men det är bara mer och deprimerande tankar jag får.

Ibland känns det som att världen skulle vara en bättre plats om inte jag fanns för då skulle de vara en gnällspik längre, sådanna personer som jag är bara jobbiga.

Om jag träffade mig själv skulle jag tröttna på mig själv innan jag själv hunnit öppna munnen,

det skulle vara bäst för alla om jag bara gick undan.

undrar om jag ska börja med det? eller iallafall försöka,

att bara gå undan eller spela med, att inte säga allt som jag känner, bara sätta mig och le.

"jo tack jag mår bra"

"åh inget jobb har svarat, men det göööör ju inget haha nya tag"

"ja kämpa ska jag göra,  har aldrig kommit på den idén"

Jag ska behandla andra på rätt sätt men skita i vad jag får tillbaka, jag tänker inte längre lita på att någon vill lyssna på mig.

ja för jag är väl en drama queen trots allt, på grund av hur dåligt psykist jag mår och hur illa jag påverkas av människor runt mig, jag hatar deras blickar och deras skratt för det känns som att de hånar mig, men det är väl vad en sådan som jag förtjänar.

Jag förtjänar inte kärlek och ömma blickar, jag förtjänar hårda ord, spott och rivande slag.

Jag förstår inte hur Tommy har fastnat för mig nät jag bara känner mig äcklig, ful och värdelös,

vad är det han ser hos mig egentligen?

Han säger att jag är vacker, när jag ser mig i spegeln ser jag bara en tjock äcklig jävla valross med fula deffekter.

Han säger att jag är underbar och söt, samma sak där, vart då?

Jag älskar honom över allt annat, jag känner hur mitt hjärta gör ont och värker efter honom samtidigt som en röst intalar mig att jag egentligen inte förtjänar honom.

Jag hatar den rösten lika mycket som jag älskar Tommy.

Rösten säger att han borde vara med någon annan, att han borde vara med en smal och snygg tjej med körkort och välbetalt jobb som bara skrattar och som har råd med allt och som han kan flytta ihop med nu på en gång.

Rösten får mig att känna mig ful, rösten får mig att börja gråta, den får mig att vilja skada mig själv.

Eget boende hamnar längre och längre bort, jag kommer aldrig att flytta hemmifrån, jag kommer faan följa med föräldrarna till ålderdomshemmet...

Jag hatar hur jag mår, jag hatar att känna mig som en börda för andra, jag hatar att vara negativ och jag hatar alla dumma fittiga jobb som aldrig svarar och jag hatar alla som verkar ha det så lätt och bra och jag hatar miljonärer som istället för att skänka bort sina pengar till behövande när de inte vet vad de ska göra med dem så köper de en jävla ubåt eller festar tills de inte finns mer.

Jag hatar att det är i samhällets syn fullt att vara tjock, 

jag hatar att jag är tjock, jag hatar att jag inte har någon motivation till någonting längre och jag hatar allting.

Blööööh

Upptäckte att jag lämnat alla mina struma tabletter hos mamma, hur fanan lyckades jag med det? Aja, får åka till mamma först innan jag åker till east street, får bli en sen tablett då antar jag... Skulle fan också vilja köpa nåt skal och plast skydd till iphonen också, får se om vi går förbi nån Teknik magasinet

Inlägg från nya fånen asså

Jag testar bara, det känns ju rätt coolt!
Nu kan man ju sitta på bussen typ och
Blogga om vad man känner, är rätt glad över min
fina vita iPhone 4s. Det ända som jag är lite sur över är
det här med apparna, för att få dem så måste
jag skapa ett apple konto typ men då måste
jag lämna mitt kontonummer men det vill jag inte.
Jag har ju planerat att bara ha gratis appar.
Tänk om de tar mina pengar? Jag har iallafall inte gjort nåt än.

Har det nånsin hänt er att ni i ena sekunden gapskrattar åt ingenting och sedan i nästa börjar gråta, ÅT INGENTING!
Det hände mig nyss, jag är ett riktigt hormon freak...

På

Var förresten på bio med Tommy igår, det blev en sådan där spontan grejj och det var sjukt mysigt, egentligen kanske det var meningen att vi skulle se Hunger games men av någon anledning kände jag mig inte alls sugen på det så det fick blir "The Woman in black" istället med Daniel Radcliffe

Nu har jag redan glömt vad han hette i filmen,

Men han är iallafall någon form av mäklare eller nåt av de jag förstod, han har förlorat sin fru när hon födde deras son som i filmen är 4.

Och nu ska han åka till ett hus som ligger utanför en annan stad på en liten mini ö kan man säga, men det är något med det huset, människor verkar bli avhållsamma mot honom och vill inte riktigt ha honom där.

Och allt förändras när han är i huset och ser en svartklädd kvinna där,

för efter det så dör barn i fruktansvärda olyckor, och det är inte första gången...

Hahha det här är nog första gången jag lyckas att inte säga HELA handlingen! Känner mig lite stolt.

Jag gillade filmen iallafall, den utspelar sig på antingen sent 1800 tal eller tidigt 1900 tal, förstod inte det helt klart.

Det var sjukt äckliga/läskiga leksaker i filmen och en del hoppa till "skrämmelser",

jag kan rekomendera den :D

Jag har septum, jag har utsläppt hår och typ 4 olika färger i det, yeaah

Jag är ledsen,

Jag var taggad för att lägga in en massa bilder från valborg och när jag och Tommy var på kryssning

Men som sagt, så hände något nyss som jag inte riktigt vill ta upp och nu vill jag bara springa ut, ställa mig på ett högt berg och skrika ut min psykiska smärta.

Varför ska allt vara så svårt? Varför ska jag vara så konflikt rädd och inte våga säga rakt ut vad jag känner och tycker till min pappa?

Jag kan skrika och bråka hur mycket som helst med mamma, och säga precis mina känslor,

men när de kommer till pappa så är jag tyst, sitter och nickar och håller med om att jag beter mig barnsligt. fast jag egentligen inte alls håller med, men i just det tillfället så vet jag inte vad jag ska svara. 

jag vet att jag bara tjatar och gnäller här, och alltid om samma saker men det är just det som river i mig hela tiden, att jag vill flytta hemmifrån så att jag slipper det här med pappa, så att jag kan vara hur länge som helst på en och samma punkt. så att jag alltid är hemma!

Jag vet vad ni tänker nu, vad ni tänker ge mig för tips nämligen:

"Ja men det är bara att söka jobb. bara att kämpa, för det gör du ju inte"

Men då kan ni hålla det inom er för det är helt fel saker att säga till mig för det är just det jag gör! Tro det elller ej men jag kämpar så in i helvete, nu har jag dock inte gjort det så mycket för jag har varit med Tommy och han har gjort mig gladare så jag har inte tänkt på att jag faktist sitter där jag sitter och mår skit, men så fort han åker hem till sitt så kommer jag ihåg det igen.

Att jag har en förälder som känner sig "utanför" och tycker att jag inte bryr mig och en förälder som tycker som jag. Det skulle vara så underbart om det här med pengar inte var ett problem, för då skulle jag och Tommy nu bo i en mysig lägenhet och ha en söt mops! Och troligtsvis en leonberger också.

Jag orkar inte med att vara ledsen och nära till gråten, det räcker med en tjurig ton från pappa (iallafall att jag uppfattar den som tjurig) så fastnar jag i min deppighet, och vill bara dö.

Jag vet att om jag hade modet nu och inte var så smärtkänslig så skulle jag skada mig själv, därför att jag förtjänar det, därför att jag förtjänar allt som får mig att må dåligt,

för jag är dum och elak.

För att jag får pappa att bli besviken för att jag inte vill vara där, jag önskar att jag var smal och snygg så att jag skulle kunna få jobb.

För det är väl det man måste ha nu för tiden? Ett snyggt utseende! Just nu tycker jag inte att jag är egentligen ful men jag känner på mig att allmänheten säger det, att dagens samhälle som alla lutar sig mot säger att jag tillhör det folkslaget som är för fula för att lyckas.

Det känns fult.

Man måste ha en viss utstrålning för att få jobb, men jag är för ful och för blyg för det, visst jag lyckades få telefonjobbet men det var säkert bara för att jag skulle må ännu sämre.

Jag hatar det, jag hatar de här tankarna, och jag känner mig dum när jag ser hur ledsen Tommy blir när jag säger de här sakerna, men ändå fortsätter jag, jag kan inte sluta säga att jag ser för jävlig ut och att jag är ful och tjock.

Jag trodde jag var gravid förresten, nästan önskade det bara för att ha en anledning till att vara tjock och uppblåst, men graviditets testet visade negativt, vilket var bra eftersom jag inte har någon ekonomi. Men jag blev ändå ledsen över svaret, tänk om de hade gått lättare då av någon anledning att få sin vilja igenom?

Det kanske bara är önsketänkande nu...

Har föresten gått över mensen med typ 50 dagar, så därför jag gjorde testet också. Men så är det väl när man har p-stav, man vet aldrig om man kommer få mens eller inte, nu kanske ni undrar om att varför jag trodde på en graviditet när jag har p-stav, jo för alkohol försämrar effekten...

aja nu ska jag säga något positivt också

Jag har blivit medlem liksom Isa på the body shop nu, jag köpte

Mascara, kajalpenna och sån där puder/foundation.

Och eftersom att jag blev sån där medlem så fick jag även betala 100 kr som jag får tillbaka när jag fyller år, och på köpet fick jag också en liiten duschcreme med "sweet lemon" och sedan en STOR pumpflaska med duschcreme  med cocos doft, har redan provat den och den kändes krämig och skön, jag ska lätt köpa den sen när den här pumpflaskan tar slut.

Har tänkt att jag kan unna mig lite odjurtestat kvalitées saker som jag tycker om <3

Asså jag ÄLSKAR deras produkter!

Fick även ett erbjudande på ta 3 produkter men betala för 2, så jag ska nog nästa gång sikta in mig på schampoo och balsam, sedan någon aloe vera innehållande lotion som funkar bra nu i värmen när man bränner sig i solen och kanske en parym. De är inte så jätte jätte dyra ju

Bilder från valborg och kryssning kommer väl snart,

Imorrn ska jag och tommy till hans mamma, även hans syster med son ska dit, vi ska ha med oss casper, undrar hur det blir??

säkert mysigt :D

Drag och slit!