Summa sidvisningar

torsdag 20 november 2014


Visst är det jobbigt att hela tiden färga håret och liknande och det sliter, men det är så sjukt snyggt!!!
Jag hade tänkt att bli brunhårig igen om några månader, men kan jag verkligen hålla det? Är så sjukt snyggt med färger!!! Jag är nog inte helt klar än..

torsdag 13 november 2014

Folk som inte verkar lära sig ett skit


Något av det osexigaste, sliskigaste och det mest avtändande som jag vet är hur vissa män via nätet för sin talan till en, att man hela tiden ska ses som ett objekt.
Och de blir sura för att man inte faller för deras äckliga talesätt, jag menar kom igen!

Det är inte mitt fel att du som man är äcklig och respektlös, självklart gäller inte det här alla män, som tur är, men varje dag får jag kanske 5 meddelanden som börjar med "hej sexy".
nej nej nej och åter nej!
vad faan svarar man på det? jag vill ha romantik, om de nu ska köra med sliskiga kommentarer, varför kan de inte lägga ner lite mer tid på deras första mening??
så att man har något roligt att prata om.
varje dag får jag läxa upp en man eller vara en dryg jävla bitch för att vissa inte förstår hur man beter sig, jag gillar inte fula attityder och jag tycker inte att det klär någon.
Men vad ska man göra? 

Ganska nyligen fick jag ett meddelande från en man som jag drygade skiten ur för ett tag sedan, då han bara kunde se mig som ett objekt som han ville sätta på så blev jag tillslut sur och fällde en kommentar som gjorde att jag fick reda på att han var oskuld och desperat efter att förlora den. Jag tycker att det om något borde ha lärt personen att han kanske skulle tänka om och byta taktik? men nej han tror fortfarande att snack som "hej sexy" och "snälla ta min oskuld, jag är desperat" gör en våt i trosorna.

vad är det dessa män inte förstår?
vad är det som gör att de helt allvarligt tror att de kommer få ligga om de börjar meningen så?
skulle de fastna för det?

det är ganska ofta, tack vare att jag blir förbannad på dessa män, som de blir sura och börjar försöka trycka ner mig istället.
Okej först vill du att vi ska ligga men sedan vill du att jag ska dö?
Vissa har till och med bytt från att jag var den sexigaste de har sett till att jag är den fulaste och äckligaste.
Oj vad våt jag blir, ta mig här och nu

onsdag 12 november 2014


Jag har en konstig bitande känsla i mig, som att jag är full med nåt som måste ut. Haha betyder det att jag är full med gråt? Kanske bör jag se en känslosam film så att jag får ut skiten. 
Jag är mest tom just nu, jag vet inte vad jag känner och tycker egentligen. 
När jag tänker så tänker jag inte. Det är svårt att förklara.
På fredag ska jag skriva på papper för praktik, sedan börjar jag på måndag. Hoppas på att sömnen bättrar sig, skönt att jag börjar 13

lördag 8 november 2014

Höst


Klockan är 04.12 och jag ligger klarvaken i min yngsta brors halv hårda säng i hans rum, i det knarrande huset från 1800 talet mitt ute i ingenstans. 
Härligt när det är dag och alla är vakna, men nu är det natt och alla har sovit sedan 21.30. Här har jag legat sedan samma tid och inte kunnat somna.
Jag är förkyld och nyser, jag måste såklart snyta mig varje 0,3 sekund som går. Min näsa är röd och värker som bara den, min hals kliar och torkar. Mitt saliv massproduceras och min näsa gör det omöjligt att andas. Otroligt vanliga symptom som är lika för jävliga varje gång. Man kommer inte undan, jag kan inget annat än att klaga.
Jag vill hem till min säng som är skön och mjuk och som inte får min kropp att värks och knäckas.
Imorgon är det övernattning med kyrkan, kommer jag orka? Inte om jag mår så här. Får se helt enkelt.
Jag hoppas, är så sjukt sugen på chips och dipp

onsdag 5 november 2014

Änglar i kollektiv trafiken


Här står jag, en hjälplös och stackars människa som i söndags var med om något jag inte trodde jag skulle få uppleva då jag inte är en stökig person.
Allt började med att jag skulle spendera mina sovande timmar hos en man som i sista stund kom på att det kanske inte var möjligt, så jag bestämde mig för att åka hem. Problemet var att jag redan svalt min insomningstablett.
Han körde mig till närmaste busshållplats där jag plötsligt började känna mig yr och ur balans. Jag gick med steg som kändes lätta som moln men samtidigt hela tiden fick mig att luta åt sidan när jag gick. Det kändes som att alla mina ben i kroppen började mjuknas upp. Ungefär som när man är alkoholpåverkad.

Jag förklarade min situation för busschauffören som inte alls verkade förstå vad jag bad om så han placerade mig längst bak med 2 vuxna som var kraftigt påverkade. De försökte få mig att dricka deras öl och förklara för mig att läkarna bara ljuger och har gett mig knark. Jag vågade inte säga emot i det tillståndet jag var i så jag nickade med och lovade att när jag kom hem så skulle jag bränna upp de jävla tabletterna.

Framme i Liljeholmen tog det lång tid att ta farväl av människorna, jag ville inte vara i närheten men jag ville inte heller skapa bråk så jag log och fick tillslut ett hej då. De kallade mig Eva och ändrade inte fast jag sa mitt riktiga namn.

Jag kände att mitt tillstånd var näst intill kritiskt, att jag skulle somna på tåget om jag åkte själv, vilket inte är bra.
Så jag sökte hjälp hos spärrdamen som kallade på ordningsvakter som skulle hjälpa mig. Då kom plötsligt de påverkade människorna igen och ville ta hand om mig och ropade Eva. Jag tittade vädjande på spärrdamen som trodde att de ropade på henne då den ena människan tydligen är spärrvakt på deltid.

Ordningsvakterna kom och föste bort de påverkade människorna, de gick ner till perrongen och jag blev kvar uppe och förklarade mitt tillstånd för ordningsvakterna som var otroligt hjälpsamma.
De förstod att jag inte var en stökig person och det här var ett extremt sällsynt tillfälle för mig.
De kallade på en trygghetspatrull som bestod av 2 unga väktare, de fick i uppgift att åka tåget med mig hem och hålla mig vaken. 
När vi stod nere på perrongen så fick de kalla på ordningsvakterna som fick hämta de påverkade personerna som 30 minuter tidigare hade sagt hej då till mig då de börjat bråka med ett gäng ungdomar.

Jag kom iallafall tryggt hem tack vare att jag fick hjälp från trygghetspatrullen. 
Vi hade en trevlig resa, stod upp hela vägen och pratade om både döden och tatueringar. Jag uppskattar verkligen hjälpen jätte mycket.

Väl hemma kastade jag mig i sängen och sov till halv 4 på eftermiddagen nästa dag.