Den sista gången

I söndags så fick jag med mig sofie hem till min mamma för att kolla igenom gamla album med bilder av mig som liten, där fanns både när jag låg i magen och när jag blivit äldre.

Anledningen var att hon skulle hjälpa mig att ta kort på bilderna med sin kamera och sedan skicka dem till mig via msn, jag ville göra som de flesta andra och ha en liten mig som profilbild på facebook.

man hittade väldigt mycket bilder, och vissa saker kom man ihåg.

Bilderna ovan föreställer mig som liten och min gammelmorfar och min gammelmormor,

och då började tankarna på min sista stund med min gammelmorfar snurra runt i huvudet på mig, för jag mindes fast jag var så liten hur det hade gått till.

Jag kommer ihåg att vi skulle åka till Finland, mamma och jag,

men jag fattade inte riktigt varför, och jag förstod inte heller varför jag skulle vara finklädd.

Vi kommer till ett sjukhus, och lukten var ångestframkallande, jag tror det var i den stunden som jag blev rädd för att bli gammal och för att dö.

Det går liksom inte att beskriva lukten, det liksom var en blandning av gammal människa och sjukhus, men ändå inte! det liksom luktade som att de inte ville vara där, man kunde nästan känna på luften som kom från alla gammlingar, man nästan förstod att de hellre ville dö.

de såg så ledsna ut.

så jag blev rädd och ville knappt titta på de åldrade ansikterna som riktades mot mig.

Vi kom in i min gammelmorfars rum,

där var han och någon sjuksköterska tror jag, han låg ner, orkade inte sitta upp eller äns att ha ögonen öppna.

jag tror inte vi var där så länge, för plötsligt så sa mamma att jag skulle säga hej då till han, så jag gjorde det, och det han svarade fick mig nästan att gråta, det får mig att huttra till även idag. han sa bara:

- Hej då Sofia..

men själva rösten lät så långt bort, då förstod man att han inte skulle finnas till länge till.

och det var läskigt att tänka så om en människa som man precis pratat med.

och nu kommer ett annat litet minne upp, fast då var det min gammelmormor som låg på sjukhuset istället på grund av nån blodpropp i ena hjärnhalvan, jag kommer ihåg att hon hade blöja på sig och att hon inte visste om hon hade kissat eller inte, jag tror mamma bytte på henne.

jag tror även vi var nere och åt glass.

jag kommer inte så mycket ihåg av själva besöket, kanske för att jag inte fick samma läskiga intryck av besöket hos henne som  med min gammelmorfar men jag minns en sak som min mamma sa till min gammelmoster eller så var det tvärtom, men det var iallafall att på sjukhuset så brukade de höra hur hon grät inne på sitt rum, för att hon inte ville vara där.

jag blev ännu räddare för ålderdomen och döden.

Ganska nära som vi hade kommit hem så ringde de från finland å berättade att hon var död,

det var nog första gången jag såg min mamma gråta.

det kändes inte rätt, eftersom att hon är vuxen och vuxna ska inte gråta, de ska trösta barnen som gråtet.

Jag visste inte vad jag skulle göra när jag såg min mamma.

det är hemskt när man står där handelslös.

bilder väcker gamla minnen, både gråa och soliga

Drag och slit!