Det är svårt att beskriva det jag känner just nu, jag vet inte själv hur jag ska tolka det. 

Det känns i hjärtat, det drar och sliter, min andning är tung och komplicerad och min käke spänner sig.

Det är som att jag är ständigt nära till gråt.

Hela min kropp skakar och jag vet inte vad jag ska ta mig till. Jag är känsligare nu än någonsin, minsta ord kan förstöra hela min dag, jag är så osäker och liten just nu.

Det är som att med hans svek och lögner så puttades jag hårt ner i en grop som är omöjlig att ta sig upp ur utan hjälp, men det finns ingen som har tillräckligt långa armar för att nå ner till mig.

De kan vara nära men hela jag är för tung med mina känslor och mitt brustna hjärta som jag försöker laga men som gång på gång brister upp igen.

Det är för tyst på kvällarna och jag är för på människor, jag pratar för mycket och tappar fokus, jag visar för mycket på en gång.

Jag måste lugna ner mig och inte vara så desperat efter närhet.

Men det är svårt när jag vet att en kram kan laga mitt hjärta och lätta min andning